Susanna och jag åker till Torpa Slottsteater. År efter år. I år gav Torpa-ensembeln Shakespeares En midsommarnattsdröm. Skådespelarna var en gång barn, nu har vi sett de växa upp. Det känns som att de är våra vänner. Jag saknar dem redan.
Sunnanbäcken sväljer inte mindre än 25 personer. Det kunde vi bevisa senast jag fyllde jämt; det som sedermera skulle komma att kallas 30-årskonferensen. 40 människor från Skandinaviens alla hörn gästade mig och 25 av dessa behagade alltså att sova över. Långa Anna sov i den lilla soffan vid TV-n. Gossarna från Värnamo sov på köksvinden. Av alla ställen. Vi hittade tack och lov inga övernattare i trädgården, men väl några på logen.
Några dagar i slutet på maj hade vi vernissage på Sunnanbäcken, vilket resulterade i att hela trädgården förvandlades till en hantverksutställning. Bland uteställarna, som alla kommer från bygden, fanns Rådahed Konsthantverk. Jag blev kompis med ljusfiskarna vid dammen.
Vitbalans. Något man alltid kan justera i efterhand. Men det är roligt att leka lite under tiden också.