Trogen vän

En dag stod en igelkott och väntade på mig utanför min porten till mitt lilla stenhus. Oväntat. Han fick lite grädde och sedan dess är hans besök snarare väntade än något annat. Han brukar titta uppfordrande på mig och ger sig inte förrän han har fått vad han vill ha.

Norr om Snögränsen

Tillbaka till Bohrs Herrgård. Nu vet jag att jag bor norr om snögränsen.

Novemberskiftningar i Bergslagen

I tidiga november låg Bohrsån spegelblank.

I mitten på november ramlade det ner en hög med snö

I sena november var bara frosten kvar.

I skogen där jag bor.

I skogen där jag bor ser det ut så här. I alla fall om det är oktober.

Skogens tillgångar är inte rättvist fördelade.

Bergslagens skogar äro outgrundliga. Jag har ägnat två helger åt att lära känna och skrota runt i skogen jag bor i. Det har visat sig att det finns oförskämt mycket svamp här. Här har man ägnat hela barndomen åt att lusläsa västgötaskogarna och blivit salig för en enda taggsvamp. Så flyttar man hit och upptäcker att västmanlänningarna bedömer taggsvamp som nödårssvamp och lämnar den därhän i jakten på den perfekta svarta trumpetsvampen . Livet är inte rättvist.

Nu finns jag vid Borsåns mynning.

Ända tills nu har denna blogg handlat uteslutande om Surtadalen och dess omnejd. Eftersom jag dessvärre tillbringar begränsad tid vid Surtans strand har också bloggandet varit begränsat. Sedan sena september har jag lämnat mitt bo i Jönköping och flyttat till nordligare breddgrader, nämligen till det fashionabla Vedevåg i Bergslagen. Därmed kan jag stolt säga att jag åter bor vid en flodbank, nämligen vid Borsån. Hit har jag flyttat för arbete med marknadsföring på Korsnäs AB i grannorten Frövi. Jag bor i en del av Vedevåg som heter Östra Bor, beläget vid Borsåns östra strand. Här är det jag och 26 personer till som bor. På andra sidan ån ligger Västra Bor som tillhör Lindesberg. Jag har flyttat till ett litet stenhus på Bohrs herrgård, en gård med anor från 1300-talet. Om det finns en allé? Självklart! Men eftersom de flesta som hade ett ärende till herrgården under de första århundradena kom sjöledes, leder allén också upp från ån. Om man idag färdas bilvägen till Bohr, kommer man alltså upp från baksidan av herrgården.

Borsån börjar i sjön Väringen och skulle man få för sig att simma dess 45 kilometer hamnar man till slut i Mälaren. Någon gång i trakterna kring Arboga får Borsån för sig att byta namn till Arbogaån. Den flyter också samman med Hjälmare kanal och fungerar under några mil som gräns mellan Närke och Västmanland. Med andra ord: Borsån är en något fashionablare, gnälligare variant av originalet Surtan.

Borsån, Limmat eller Surtan spelar ingen roll. Men det är vid en å jag ska bo.