När Pasha och Olga hälsade på.

Pasha och hans mamma Olga har varit på besök på Sunnanbäcken. Pasha matade alla djuren. Först katten.

Sedan fiskarna.

Och så hästarna till slut.

Sen hjälpte han mor med ogräsen. Mor blev nöjd.

30-årskonferensen

Sunnanbäcken sväljer inte mindre än 25 personer. Det kunde vi bevisa senast jag fyllde jämt; det som sedermera skulle komma att kallas 30-årskonferensen. 40 människor från Skandinaviens alla hörn gästade mig och 25 av dessa behagade alltså att sova över. Långa Anna sov i den lilla soffan vid TV-n. Gossarna från Värnamo sov på köksvinden. Av alla ställen. Vi hittade tack och lov inga övernattare i trädgården, men väl några på logen.

När norrmännen kom till byn

Våren har slagit till. Även mina vänner och jag gjorde ett nedslag på Sunnanbäcken för några helger sedan. Vi fick orsak att återanvända det gamla magsinet, vår trogna kamrat vid festliga arrangemang. Vilken glädje! Norrmännen som fanns med i partydelegationen såg till att Marks kommuns BNP sprängde alla gränser och Sjuhärad visade sig från sin allra soligaste, mest prisvärda sida. Dessa fantastiska bilder tog Ingvild Sahl.

Glada dagar i Hajom

Hajom, grannbyn öster om Fotskäl, har en alldeles särskild kyrka. Den är från tidigt 1100-tal och klocktornet, som är separerat från huvudbyggnaden, är i trä som är målat i rött. Takmålningarna, målade 1775, beskriver Jesu liv. Dopfunten är från 1100-talet och gissningsvis ett krigsbyte från danskarna. Hajom och Fotskäl är nämligen gammal gränsbygd, och de allra blodigaste slagen mellan danskarna och svenskarna kan ha skett här.

I helgen hade jag goda skäl att besöka Hajoms kyrka eftersom en norrman hade fått för sig att stjäla en tös från denna trakt, och inte vilken tös som helst, utan min bästa barndsomvän Johanna. Lovisa och jag fick ställa till med musik och vi upptäckte ganska snart att dopfunten hade många fördelar, såsom förvaring av noter.

Andra lärdomar vi gjorde:

1. Bär samma skor vid rep som vid föreställning (eller i alla fall i samma höjd)
2. Glöm inte notstället som hör till elpianot (Hajom kyrkas notställ kan omöjligt vara tillverkade efter 1954)
3. Tillse att pianot har kryssstativ (alternativt ta med skruvmejsel och en pålitlig bärare som inte dricker whiskey)

Modern hade fått det fina uppdraget att smycka kyrkan och det gjorde hon naturligtvis med mycket möda och stor precision. ”Så noga är det väl ändå inte”, sa fadern. ”Jo, det är det faktiskt”, sa modern och spred blomster över halva Hajoms kyrkogård.

En fin detalj i sammanhanget var att kyrkans vaktmästare hade bemödat sig att ta fram den gamla fina altarduken, med den gode herden som motiv. Tänk, vilket jobb att stryka den. Den kan inte ha varit framme sedan skolavslutningen 1987.