Sunnanbäcken sväljer inte mindre än 25 personer. Det kunde vi bevisa senast jag fyllde jämt; det som sedermera skulle komma att kallas 30-årskonferensen. 40 människor från Skandinaviens alla hörn gästade mig och 25 av dessa behagade alltså att sova över. Långa Anna sov i den lilla soffan vid TV-n. Gossarna från Värnamo sov på köksvinden. Av alla ställen. Vi hittade tack och lov inga övernattare i trädgården, men väl några på logen.
Några dagar i slutet på maj hade vi vernissage på Sunnanbäcken, vilket resulterade i att hela trädgården förvandlades till en hantverksutställning. Bland uteställarna, som alla kommer från bygden, fanns Rådahed Konsthantverk. Jag blev kompis med ljusfiskarna vid dammen.
Vedkkyvartider. Påsk på Sunnanbäcken är tiden då veden bör klyvas – men framför allt är det tiden som kännetecknas av sin brasa, och icke att förglömma: påsksmällare!
Men sedan jag flyttat till Bergslagen har jag fått förstå att utanför Västergötlands gränser är påskbrasa ett exotiskt fenomen, och fyrverkerier; de smäller man ju på nyår?
Våren har slagit till. Även mina vänner och jag gjorde ett nedslag på Sunnanbäcken för några helger sedan. Vi fick orsak att återanvända det gamla magsinet, vår trogna kamrat vid festliga arrangemang. Vilken glädje! Norrmännen som fanns med i partydelegationen såg till att Marks kommuns BNP sprängde alla gränser och Sjuhärad visade sig från sin allra soligaste, mest prisvärda sida. Dessa fantastiska bilder tog Ingvild Sahl.