Grodperspektiv.

Fokus Göljestigen.

Sett ur en grodas synvinkel.

Fler uppenbarelser kring Göljestigen

Vitbalans. Något man alltid kan justera i efterhand. Men det är roligt att leka lite under tiden också.

Fotovandring på Göljestigen

Friluftsfrämjandet anordnade en fotovandring med proffsfotografen Peter kring Göljestigen. Vandringen resulterade i en uppenbarelse kring bländare och slutartid. Bara tänk: Nu vet jag hur man fotar vatten.

Tillbaka till Mjöllösa

Långfredagsvandring. Kristin och jag bestämde oss för att vandra den del av Mjöllösaleden som vi ännu inte hade gjort.

Kung Järes matlåda. Ett av delmålen på leden är Kung Järes grav. Någon hade fixat en matlåda till honom

Prunus Padus. Häggen har slagit ut.

Narcissus pseudonarcissus. Påsklilja.

Albatrellus. Ticka av okänd sort. Garanterat inte ätlig.

Vad heter ringvält på latin?

Fikapaus. Enligt informationskartan uppskattas leden att ta 4 timmar. Nu har vi klarat av hela leda i två etapper om sammanlagt 8 timmar. Exklusive paus. Mycket besynnerlig uppskattning. Finns det genvägar vi inte känner till?

Synd att inte Rebecka var med. Det fanns så många gropar, bäckar och träsk hon hade kunnat ramla i.

Vandringens slutmål: utsiktsplatsen. En kulle på blygsamma 400 meter men med fin utsikt.

Västergötlands ytterligheter

De senaste dagarna har jag haft förmånen att skåda några av Västergötlands ytterligheter. Semesterns sista dagar tillägnades såväl traditionellt besök på Torpa Stenhus som vandring i årets nykomling: Tivedens nationalpark. På stenhuset spelar nu årets slottsteateruppsättning ”Romeo och Julia” och ensemblen är lika enastående som alltid. Tiveden är med sina blotta 13,5 kvadratkilometer kanske ynklig i jämförelse med syskonen Sarek och Abisko men är väl värt ett återbesök. Därtill gjorde jag idag ett besök i blåbärsskogarna i Hökensås natureservat i Tidaholms kommun. Jag är sannerligen inte en lika rutinerad blåbärsplockerska som min arbetskollega, som rafsade ihop tio liter på en halvtimme, men nog fick jag med mig tillräckligt för en och annan blåbärspaj.

Mjöllösaleden

På vägen till Navåsen, i Grevareds utmarker, ligger Mjöllösa, ett gammalt skogsbete. På initiativ av skogsstyrelsen och markägaren Bengt Johansson har det gamla skogsbetet återställts och nötkreatur strövar åter på markerna. Kristin och jag bestämde oss för att utforska vandringsleden som sträcker sig genom området med utgångspunkt på Navåsen. Enligt anvisningarna skulle vandringen ta 4 timmar och de som utmätte denna tid kan rimligtvis ha blivit utjagade av boskapet; vi behövde 5 timmar för att ta oss runt leden och då kortade vi ändå ned den betydligt.  Vandringen är ändock väl värd sina timmar, med tanke på den storslagna utsikten över surtadalen, och besöket vid den jättelika eken, den som också kallas jätteeken. Och det är svårt att undvika historiens vingslag eka mellan grenarna när man traskar på den gamla vägen, den som en gång i tiden tog Mjöllösaborna till Fotskäls kyrka varje söndag. Skogsbete är dessutom gynnsamt för värdefulla växter; vi fann nattviol, strandiris, ängsbomull. Kanadagås, häger, skalbagge. Och ko. Inte minst.

Läs mer om naturvårdsprojektet här.