Torpa Slottsteater revisited

Susanna och jag åker till Torpa Slottsteater. År efter år. I år gav Torpa-ensembeln Shakespeares En midsommarnattsdröm. Skådespelarna var en gång barn, nu har vi sett de växa upp. Det känns som att de är våra vänner. Jag saknar dem redan.

Torpa Stenhus förtjänar många inlägg

I nästan varenda västgötskt fotoalbum från 70-talet finns det en avdelning som heter något i stil med ”besök vid Torpa Stenhus -78″. Och varje sådan avdelning saknar konsekvent ett fotografi på stenhuset i fråga. Nu vet jag varför. Träd skymmer Torpa från i stort sett alla håll. För att kunna ta fotot nedan krävs att man är beredd att bli lite våt om fötterna. Du måste nämligen kliva över ett stängsel, gå genom en skogsdunge och ställa dig i ett (blött) dike för att sikten ska bli fri. 

Plats för två.

Jag älskar Torpa Stenhus och omgivningarna kring Åsunden. Susanna och jag återkommer år efter år när det är slottsteater. Vi brukar göra en shoppingvända i Gällstad, skvallra om allt som hänt sen sist – och smyga på Greve Pehr så klart. Han verkar cool.

Västergötlands ytterligheter

De senaste dagarna har jag haft förmånen att skåda några av Västergötlands ytterligheter. Semesterns sista dagar tillägnades såväl traditionellt besök på Torpa Stenhus som vandring i årets nykomling: Tivedens nationalpark. På stenhuset spelar nu årets slottsteateruppsättning ”Romeo och Julia” och ensemblen är lika enastående som alltid. Tiveden är med sina blotta 13,5 kvadratkilometer kanske ynklig i jämförelse med syskonen Sarek och Abisko men är väl värt ett återbesök. Därtill gjorde jag idag ett besök i blåbärsskogarna i Hökensås natureservat i Tidaholms kommun. Jag är sannerligen inte en lika rutinerad blåbärsplockerska som min arbetskollega, som rafsade ihop tio liter på en halvtimme, men nog fick jag med mig tillräckligt för en och annan blåbärspaj.