När människor frågar mig var jag kommer från, svarar jag nästan alltid Västergötland. Det kan bero på att jag faktiskt inte bor i Västergötland för tillfället, hade jag gjort det, hade väl svaret varit tämligen vagt. Och när svenskar, nästan alla faktiskt, hör ordet Västergötland får de en västgötaslätt i blicken och jag måste genast inflika ”fast inte det Västergötland, du tänker på; mitt Västergötland ligger en by bort från Halland’.
Mitt Västergötland är inte alls platt utan en dalgång. Här finns raviner och har man tur kan man se havet.
Den här bloggen handlar om livet vid Surtans dalgång; när jag är där och när jag inte är där. Eftersom jag till vardags bor i Oslo kommer blogginläggen sporadiskt.
